Trädpromenad i city

Prydnadskörsbär, Prunus ’Accolade’

Det är inte varje dag man får promenera med huvudet i fluffiga rosa moln. Varje vår blir det en nyhet i hela landet när körsbärsträden i Kungsträdgården blommar. Stockholmare och turister vallfärdar för att fotografera denna blomsterfägring av vackert rosa, halvfyllda blommor i slutet av april. 

Körsbärsträden planterades 1998, i dubbla rader på båda sidorna av dammen. Träden är en hybrid mellan bergkörsbär (Prunus sargentii) och vårkörsbär (Prunus subhirtella). Den har en smalare krona i ungdomen men blir bredare med tiden, för att till slut få en nästan flat kronuppbyggnad, där grenarna hänger nedåt.

Andra platser i staden där du kan se prydnadskörsbär är på Luma torg i Hammarby Sjöstad.

Skogslind, Tilia X cordata ’Rancho’, selektion av skogslind

Lind är det vanligaste trädet på innerstadens gator. Framför allt på grund av esplanadsystemets utbyggnad under slutet av 1800-talet, men även för att det är lättskött och klarar sig ganska bra i staden. I Kungsträdgården står lindarna i två, dubbelradiga alléer på var sida om parken – Jussi Björlings allé och Birgit Nilssons allé. Träden som står där idag planterades 1996 och 2003–2006.       

Benämningen cordata syftar till bladens hjärtform. Linden kan under sommaren avge så kallad honungsdagg – ett sekret som utsöndras av löss som suger växtsaft ur bladen.

Andra platser i staden där du kan se skogslind är på trottoaren vid Hammarby allé.

3. Skogsalm, Ulmus gla bra

Almarna är planterade i slutet av 1800-talet som en så kallad boskée, en formellt planterad grupp av träd, ofta i rader eller geometriska mönster, som skapar ett avgränsat rum i en park. Idag står Tehuset i den cirkelformade planteringen. Almen var ett av de vanligaste stadsträden i både park- och gatumiljöer innan den allvarliga typen av almsjukan gjorde sitt intåg.

Almen växer i en vasform, med en tidigt uppsplittrad krona och stora, mörkgröna, asymmetriska, sågade blad. Höstfärgen är gyllengul. De blommar på bar kvist under vårvintern med små blommor.

1971 planerade politikerna i Stockholm att bygga en tunnelbaneuppgång till Kungsträdgårdens tunnelbana precis där almarna står. Det blev stora protester som slutade med att almarna fick stå kvar.

Hybridkörsbär, Prunus X gondouinii ’Schnee’

Det här är ett mindre träd med en först konisk, senare brett rundad och slutligen något tillplattad krona. Det har en mycket rik blomning och blommar på bar kvist i början av maj. Blommorna är rent vita och enkla till något fyllda. Höstfärgerna är sprakande, i gult till orangerött. Träden planterades under 1990-talet.

Mannaask, Fraxinus ornus

I de upphöjda betongkaren på Regeringsgatan planterades mannaaskar i mitten av 1970-talet. Detta lilla och långsamt växande träd har en god förmåga att klara av knappa förhållanden och är friskt grön i färgen. Kronan är samlad och har en rund till oval form. Höstfärgen är gul. I juni blommar träden generöst med vita plymer. Den kåda som utvinns ur träden i odlingar i Sydeuropa används som ett laxermedel, och skiljer sig från den manna som omnämns i andra sammanhang.

Andra platser i staden där du kan se mannaask är på Brunkebergstorg vid Riksbanken och på Mäster Samuelsgatan.

Kärrek, Quercus palustris

Unga kärrekar har en spikrak, genomgående stam och en konisk kronform. Med tiden breder kronan ut sig och de nedersta grenarna får ett hängande växtsätt. Bladen är djupflikiga och klargrönt glänsande, och får vackra höstfärger. Träden producerar rikligt med ekollon. 

Kärrekarna på Jakobsgatan planterades under slutet av 1990-talet

Andra platser i staden där du kan hitta kärrek är på Eastmanvägen och Olivecronas väg i Sabbatsbergsområdet, där kärrekarna växer så det knakar. Du kan också se kärrekar i Järnvägsparken, bredvid Tegelbacken. De träden har flyttats från Malmtorgsgatan och står i en grupp om fem träd och en solitärt. I Kista dominerar kärreken bland gatuträden. 

Papegojbuske, Parrotia persica

Papegojbusken är trots sitt namn egentligen ett mindre träd, som kan bli upp till tio meter högt. Dessa träd får en fantastisk höstfärg i orange, rött och lila. Finast färger får trädet på en varm växtplats och efter en varm sommar. 

Träden planterades 2019.

Andra platser i staden där du kan se papegojbuske är på Medevigatan och Luntmakargatan.

Magnolia ’Galaxy’

Denna magnolia blommar med stora rosaröda blommor.

År 2017 rustade staden upp Brunkebergstorg i samarbete med fastighetsägare för att skapa en bättre mötesplats mitt i city. Platsen är belagd med granithällar och i de upphöjda terrazzocirklarna planterades en blandning av magnolior med olika karaktär.

Magnolia kewensis ’Wada’s Memory’

Wada’s Memory är en hybrid mellan japansk magnolia (Magnolia kobus) och pilbladig magnolia (Magnolia salicifolia). 

Den blommar med stora, helvita blommor och har blomblad som hänger nedåt. 

Rosenmagnolia, Magnolia X soulangeana ’Heaven Scent’

Rosenmagnolia ’Heaven scent’ är en kulturhybrid mellan yunanmagnolia (Magnolia denudata) och liljemagnolian (Magnolia liliflora).

Den blommar med doftande, rosaröda blommor.

Magnolia ’Biondii’

Biondi är en av de tidigast blommande magnoliorna. Den får vita blommor med rosa inslag.

Turkisk trädhassel, Corylus colurna

I den upphöjda rundeln mellan Kulturhuset och Riksbanken planterades på 1990-talet en turkisk trädhassel. Trädet har äggrunda, svagt flikade, ljusgröna blad och en tydligt genomgående stam med flagig bark. Under vintern pryds det av dekorativa hanhängen och små röda honblommor. Nötterna är ganska stora och sitter samlade i stora, fransiga buketter. 

Du kan också hitta turkisk trädhassel på Sankt Göransgatan. Förskolor i det området har rapporterat att uppspelta ekorrar plockar hasselnötter av träden. 

Kinesträd, Koelreuteria paniculata

Kinesträden på Klarabergsviadukten är några av de träd som staden får flest frågor kring. Det är många förbipasserande som nyfiket undrar vad det är för slags träd.

Tidigare stod det lindar på platsen men som inte trivdes alls. De mycket ledsna träden såg ut som att de hade gått en rond med en torktumlare. Det är inte särskilt förvånande då platsen inte gav lindarna några vidare förutsättningar. Det är en varm plats i staden och träden hade ytterst begränsat med rotutrymme i underjordiska lådor, ovanpå tunnelbanans tak.

Kinesträden hamnade här i omgångar efter att tätskiktet till tunnelbanan renoverades i mitten av 2010-talet. Det är ett mindre träd, som kan bli fem till åtta meter högt. En utmaning har varit att hitta fina exemplar som stamträd i plantskolan. Dels för att träden är fröförökade och dels för att de verkar föredra att växa som en buske. 

Bladen är vanligen parbladiga och cirka 30 centimeter långa med bronsfärgat lövutspring, och blir sedan mörkgröna. Höstfärgen är brungul till orange. De blommar sent, under juli–augusti, med gula plymer. Träden får frukter under september som dekorativt sitter kvar i träden som kinesiska lyktor. Trädet är ljuskrävande och gillar varma platser.

Andra platser i staden där du kan hitta kinesträd är på Magnus Ladulåsgatan och snart även vid Slussen. Vill man resa lite längre bort finns de på Friisgatan i Malmö och i Dresden i Tyskland.

Korstörne, Gleditsia triacanthos f. inermis

Utformningen på platsen flörtar lite med miniparken Paley park i New York där en dunge ljusgrön korstörne står insprängd mellan skyskraporna. 

Korstörnet är en värmegynnad och ljusälskande pionjärart och ett av de vanligaste gatuträden i östra USA. De beskrivs ibland som ”torgträd”, det vill säga träd som får blad lite senare på året. Träden skymmer därför inte vårsolen, samtidigt som ett skirt lövverk senare ger en behaglig skugga under högsommaren.

Under hösten får träden fina, gula höstfärger och dekorativa ärtskidor som kan sitta kvar när träden är avlövade. ”Inermis” är latin för obeväpnad, vilket innebär att de här träden inte har de spetsiga och vassa utskott, så kallade tornar, som skyddar mot betande djur och som torde vara varje arborists mardröm.

Vasagatan rustades upp 2018–2021 och fick då bredare trottoarer, cykelbanor och nya trädplanteringar. 

Japansk zelkova, Zelkova serrata

Zelkovan tillhör almfamiljen och har stora likheter med denna. Växtsättet är brett vasformigt. Bladen är mörkgröna, utdragna med sågade kanter. Höstfärgerna är roströda. De har en slät stam som med tiden spricker upp i dekorativa plattor.

Andra platser i staden där du kan hitta zelkova är vid korsningen Rådmansgatan och Birger Jarlsgatan. 

Ambraträd, Liquidambar styraciflua ’Worplesdon’

Trädet kommer ursprungligen från USA, men sorten är en engelsk selektion. I början växer trädet som en pelare för att med tiden få en mer oval form. De har spännande, stjärnformiga blad med utdragna spetsar och djupa flikar. Höstfärgerna kan bli slående i aprikos och orange. Båda orden i namnet syftar till den kåda som kan användas som tuggummi, vilket även har gett trädet dess amerikanska namn, ”Sweetgum”.

Rödask, Fraxinus pensylvanica ’Summit’

Det här trädet är en amerikansk selektion av rödask, med ovalt till rundat växtsätt. Trädet har stora och vackert glänsande, gröna blad med en smörgul höstfärg. Trädet är värmegynnat, torktåligt och tål stadsklimatet.

Andra platser i staden där du kan hitta rödask är på Fredriksdalstorget, där den står i kombination med vitask (Fraxinus americana ’Autumn Purple’), och på Torsgatan.

Berlineral, Alnus X spaethii

I naturen står alar ofta på platser där vattentillgången kan ändras mycket över året, till exempel stränder. Det gör att den är väl anpassad till det hårda klimat som innerstaden innebär. Den visar god tillväxt i växtbäddar uppbyggda med makadam, biokol och kompost. Den här alen är en hybrid mellan japansk al (Alnus japonica) och storbladig al (Alnus subcordata). Berlineralen har en rak, genomgående stam och ett friskt, mörkgrönt bladverk. Tyvärr får den inga höstfärger, utan bladen förblir gröna till dess att de faller av.

Andra platser i staden där du kan se berlineral är på Torsgatan och på Sockenvägen vid Sockenplan.