Stockholms träd

Träden på Stockholms gator och i stadens parker är viktiga för både stadsbilden och miljön. Träden förbättrar stadens luft och klimat samtidigt som de gör Stockholm till en trevligare stad att bo och vistas i.

Stockholms stad är hem för fler än tre miljoner träd. Söder Mälarstrands vitpilar, valkasken på Långholmen och skogsalmarna på Skogskyrkogården är bara tre av stadens över 800 trädarter.

Bland stadens vanligaste träd finns lind, ek, tall och gran – men du hittar numera många träd med mer exotiska och poetiska namn, såsom ginkgo, magnolia, paulownia (kejsarinneträd), zelkova, metasequoia, platanus, koelreuteria (kinesträd), katalpa och ilex (järnek).

Metasequoia, Grindsgatan.

Så tar vi hand om stadens träd

Stockholms stad arbetar ständigt för att utveckla hur vi tar hand om våra träd. Ny teknik och nya metoder prövas för att få träd att trivas i utsatta miljöer. Målet är en hållbar och grön stad för alla oss som bor i eller besöker staden.

Biokol

Vi använder en blandning av biokol och makadam i växtbäddar för träd och andra växter. Biokol består av till exempel kvistar och grenar som hettats upp i en syrefri miljö. Träd och växter som planteras i biokol mår bättre, samtidigt som biokolen bidrar till att minska koldioxiden i luften.

Sjuka eller nedfallna träd

Ibland måste vi ta ner träd som är skadade eller sjuka. Träd som står i anslutning till stadens gator kan skadas av gräv- eller schaktarbeten i gatan eller på grund av väder eller skadegörelse. Träden kan också bli sjuka och behöva tas ned av den anledningen.

Andra anledningar till att träd tas ned kan vara att de inte växer som de ska, eller att de har blivit för stora för den plats där de växer. Rötterna får inte plats i marken och söker sig upp i markytan och skadar gator eller gångbanor. Oftast ersätter vi dessa träd med nya friska träd.

Trädsjukdomar

Almsjuka

Foto: Anders Ohlsson Sjöberg

Almsjuka är en svampsjukdom som angriper almar. Sjukdomen sprids i första hand av skalbaggen almsplintsborre. Almsjuka kan även spridas när rötterna på ett sjukt träd har kontakt med rötterna på ett friskt träd. Sjukdomen orsakas av en parasitsvamp som hindrar trädet från att ta upp vatten, vilket leder till att trädet vissnar och dör. När en alm smittas dör trädet inom en växtsäsong.

De första angreppen av almsjuka i Mälardalen påträffades 1998. Sedan dess har Stockholms stad fällt omkring 300 almar per år. Varje sommar går vi igenom alla stadens almar för att se om de drabbats av sjukdomen. Vi fäller och destruerar (förstör) smittade träd för att förhindra att almsjukan sprids. Sjuka almar som vi fäller i park- eller gatumiljö byter vi ut mot nya träd av annan släkt eller art. Sjuka träd i skog- och naturmark ersätter vi normalt inte. 

Tipsa oss om misstänkt almsjuka

För att vi ska kunna förhindra spridningen av almsjuka är det viktigt att vi hittar de sjuka träden. Misstänker du att något av stadens träd drabbats av almsjuka kan du anmäla det via vår e-tjänst.

Häggspinnmal

Träd som drabbats av häggspinnmal kan ofta se obehagliga ut, men sjukdomen är ofarlig för människan.

Häggspinnmalen (Yponomeuta evonymella) är en fjäril som i sitt larvstadium lever i häggar. Larverna förpuppar sig och den vita väven från kokongerna kan täcka hela trädet. När larverna ätit upp häggen flyttar hela kolonin i jakt på en ny hägg.

Angrepp sker oftast i början av juni. Trots att häggens löv kan ätas upp helt av larverna återhämtar sig trädet. Tyvärr är det svårt att göra något åt en hägg som drabbats – ofta får man helt enkelt vänta ut angreppet.

Tipsa oss om misstänkt häggspinnmal

Misstänker du att ett träd drabbats av häggspinnmal kan du anmäla det via vår e-tjänst.

Stadens ekar har i år drabbats av ett stort angrepp av snedstreckad ekstyltmal (Acrocercops brongniardellus). Malen är en liten insekt som lägger sina ägg i ekarnas blad och lever inuti bladen. Med tiden bildas en stor blåsa på bladens ovansida och bladen blir bruna.

Snedstreckad ekstyltmal lägger sina ägg i slutet av maj, och larverna är fullvuxna i slutet av juni eller början av juli. När de är fullvuxna biter larverna hål på bladen och hissar sig via silkestrådar ner från trädet till marken där de förpuppas. De vuxna malarna lämnar sina puppor under senare delen av juli.

Ekarna tar oftast ingen större skada av malens angrepp.

Mer information

Uppdaterad