Årstaskogen och Årsta holmars naturreservat

2018 inrättades naturreservatet Årstaskogen och Årsta Holmar. 2022 utvidgades reservatet med ytterligare 5 ha naturmark. Årstaviken med Årstaskogen och Årsta holmar är genom sitt geografiska läge, alldeles vid gränsen mellan Saltsjön och Mälaren, en viktig del av stadens grönstruktur.

Årstaskogen är ett skogsklätt större naturområde på norrsluttningen på en så kallad förkastningsbrant ned mot Årstaviken. Som stor sammanhängande biotop är naturområdet unikt i den inre stadsregionen och har stora ekologiska värden, inte minst som spridningskorridor längs vattenkanten (Mälarkilen) för en del arter och med ett visst samband med Tyrestakilen, ett av de regionala grönområden som når fram till Sickla kanal/Hammarbybacken.

Närheten till Södermalm och Årsta bidrar till skogens höga rekreativa värden. Området har också höga kulturhistoriska värden, till exempel Dianelunds koloniträdgård och Årsta gård.

Tallskog

Skogen har tidigare betats och då varit glesare. I skogen och på hällmarkerna finns flera gamla och grova tallar som utgör viktiga livsmiljöer för många arter. Den sällsynta svampen tallticka, som växer högt upp på stammen på gamla tallar, är vanlig i Årstaskogen.

Flera fågelarter som trivs tallskogar påträffas i reservatet, bland annat tofsmes, spillkråka, större hackspett och nötväcka.

Årsta gård

Bebyggelse har funnits vid Årsta gård sedan förhistorisk tid. Här finns bland annat ett gravfält från yngre järnålder. Gården var en storgård fram till sent 1800-tal och jordbruk bedrevs på gården fram till 1940-talet. Märta Helena Reenstierna, även kallad Årstafrun, bodde på gården från 1775 och fram till 1841. I sin dagbok berättar hon om det dagliga livet i Stockholm vid denna tid.

Ädellövskog

Vid Årsta gård växer en variationsrik ädellövskog. Även i Årstaskogens östra del finns ett ädellövskogsparti med bland annat ek, lind, lönn och ask. Lövskogsmiljöerna är värdefulla för många arter och på våren syns och hörs många fågelarter. Hackspettar har ofta sina bohål i gamla eller döda träd och fladdermöss brukar vila bakom löst sittande bark.

Årsta holmar

Årsta holmar består av tre öar. Bergholmen, Alholmen, och Lillholmen som är den östligaste minsta ön. De tre öarna har till viss del olika karaktär. Ängsytor dominerar på Lillholmen, på Bergholmen är det betydligt mer skärgårdskaraktär och på Alholmen ligger en 1700-tals gård, Årsta holmars gård, vilken idag är privatägd.

Årsta holmar består av en fantastisk mångfald där växter och djur kan leva väldigt ostört, trots att man befinner sig i Stockholms centrala delar. Holmarna har haft en mängd olika ägare. Årsta holmar inköptes av staden 1886. Holmarna var en egen stadsdel mellan 1926-1934.

Bilder från Årsta holmar

Fuktlövskog

På Årsta holmar växer fuktlövskog, med arter som knäckepil, klibbal och lind. Skogen är av naturskogskaraktär med olikåldriga träd och död ved. På trädens bark och i veden trivs svampar, mossor och lavar. Fladdermöss rör sig mellan skogen och vattnet i sin jakt på föda.

Här finns ett rikt fågelliv med arter som fiskgjuse, näktergal, duvhök, stenknäck och mindre hackspett.

Artrika stränder

Utmed Bergholmens stränder samt runt Lillholmen växer vassbälten och i viken mot Alholmen finns ett gungfly. Här häckar bland annat drillsnäppa, mindre hackspett och silltrut. Andra fågelarter som håller till här är strandskata, häger, rörsångare och sävsångare.

De grunda vikarna utgör dessutom värdefulla miljöer för fiskar och groddjur. Träd med gnagspår av bäver är en vanlig syn längs stränderna.

Miljöbarometern: Årstaviken

Kulturhistoriska lämningar

På Årsta holmar finns kulturhistoriska spår av ett äldre park- och odlingslandskap. Bland annat syns rester av den tidigare engelska parken i form av grova ädellövträd, prydnadsbuskar och slingrande stigar.

Flera bebyggelselämningar från växthus och annan gårdsbebyggelse finns också på ön. Vid Alholmens nordvästra strand finns ett äldre bryggfäste och i vattnet runt holmarna finns ett antal lämningar efter fartyg.