Karaktären i parken är naturlik med stora nivåskillnader, stora träd och i hela parken finns många vackra utsiktsplatser med fina utblickar över Riddarfjärden och Stockholm. I parkens östra del finns Skinnarviksberget med berghällar och en vild naturmarkskaraktär som är viktig att värna.
I parkens västra del är karaktären mer tillrättalagd med klippta gräsytor som kontrast till den naturlika karaktären.
Skinnarviksberget består av två bergsområden som skiljs åt av den igenlagda uppfartsvägen från Söder Mälarstrand. Vid Gamla Lundagatan och Ludvigsbergsgatan har den låga trähusbebyggelsen från 1700-talet bevarats. De små täpporna avgränsas från gatan med träplank och syrenhäckar. Även vid Yttersta Tvärgränd finns små bevarade 1700-talshus.
Den stora parken erbjuder en mängd sätt att vistas på och under sommarhalvåret är det många som besöker berget. Vintertid är det populärt att åka pulka i en del av parken.
Historik
På Skinnarviksberget bodde förr i tiden garvarna, eller skinnarna. Deras verksamhet luktade så illa att den var tvungen att läggas på avstånd från staden. Det som idag är Skinnarviksparken var tidigare en del av Kristinehovs Malmgård som byggdes på 1700-talet.
Parken anlades på 1910- och 1920-talen och präglades av den tidens idéer om att den ursprungliga naturen i största utsträckning skulle bevaras. På 1970-talet skapades Münchenbacken i parkens norra del. En upprustning av parken påbörjades 2008. Lekparken rustades under åren 2017–2018 med temat luftballonger.
