Parken är en fridfull oas som ligger skyddad från omkringliggande gator. Mot Holländargatan och Rådmansgatan är parken avgränsad av murar och staket. I övrigt är parken omgärdad av bebyggelse, däribland malmgården Schefflerska palatset.
Spökparken är omtyckt för sina öppna gräsytor och mäktiga gamla träd, här växer bland annat bok och ask. I den södra delen av parken finns två mindre parkrum med sittplatser och planteringar med perenner och sommarblommor.
Historik
Så fick Spökparken sitt namn
Parkens namn hänger ihop med att det Schefflerska palatset också kallas “Spökslottet”. Det namnet sägs komma ifrån att det år 1840 inträffade ett ras som gjorde att en grav i den norra delen av parken öppnades och blev synlig. Vems grav det var vet man inte, men händelsen gav upphov till vilda fantasier.
En annan förklaring till namnet är att en tidigare ägare, som ansågs grym och elak, sägs spöka i slottet.
Parkens utveckling från 1700-talet och framåt
Det Schefflerska palatset uppfördes som bostad omkring år 1700 av handelsmannen Hans Petter Scheffler. Den strama och symmetriska grundplanen med lusthuset och en tydlig mittaxel härstammar från 1700-talets barockideal.
I slutet av 1800-talet byggdes parken om i den då rådande romantiska stilen med slingrande gångvägar och stora friväxande träd.
Malmgården och parken var i privat ägo fram till 1924 då de donerades till Stockholms universitet.
På 1940-talet, under Holger Bloms tid som stadsträdgårdsmästare, anlades en lekplats och en kryddträdgård i parkens södra del samt en ny entré med trappa från Holländargatan.
År 1991 överfördes ansvaret för parken från staten till Stockholms stad och en omfattande upprustning genomfördes. Den senaste upprustningen genomfördes 2009.
Spökparken är byggnadsminnesmärkt
Spökparken är en av få byggnadsminnesmärkta parker i Stockholm och utgör värdekärna inom riksintresset för kulturmiljövård Stockholms innerstad med Djurgården. Parkens kulturhistoriska värde grundar sig på de tydligt läsbara historiska lagren från olika sekel.
